Översikt över skillnader mellan mainstream- och sidestream-kapnografi
Översikt över skillnader mellan mainstream- och sidestream-kapnografi
Sidestream-kapnografer:
I sidestream-kapnografi är CO2-sensorn placerad i huvudenheten själv (borta från luftvägen) och en liten pump aspirerar gasprover från patientens luftväg genom en 6 fot lång kapillärslang in i huvudenheten. Provtagningsslangen är ansluten till en T-koppling som sätts in vid endotrakealtuben eller anestesimaskens kontakt. Gasen som dras från patienten innehåller ofta anestesigaser, och den utgående gasen från kapnografen bör därför ledas till en gasskrubber eller returneras till patientens andningssystem. Provtagningsflödet kan vara högt (>400 ml/min) eller lågt (<400 ml/min). Optimalt gasflöde anses vara 50–200 ml/min, vilket säkerställer att kapnograferna är tillförlitliga hos både barn och vuxna.1,2 Sidestream-kapnografer har en unik fördel: de möjliggör övervakning av icke-intuberade patienter, eftersom provtagning av expiratoriska gaser kan erhållas från näshålan med hjälp av nasala adaptrar.3-5 Vidare kan gaser även provtas från näshålan under syrgasadministration med hjälp av en enkel modifiering av standard nasala kanyler.6,7 Denna funktion möjliggör övervakning av utandad CO2 hos patienter som samtidigt får syrgas via nasala kanyler.
Mainstream-kapnografer.
I en mainstream-kapnograf sätts en provcell eller kyvett (luftvägsadapter) in direkt i luftvägen mellan andningskretsen och endotrakealtuben. En lätt infraröd sensor fästs sedan på luftvägsadaptern. Sensorn sänder infrarött ljus genom adapterfönstren till en fotodetektor som vanligtvis är placerad på andra sidan av luftvägsadaptern. Ljuset som når fotodetektorn används för att mäta ETCO2. Mainstream-tekniken eliminerar behovet av gasprovtagning och skrubbning eftersom mätningen görs direkt i luftvägen. Denna provtagningsteknik resulterar i skarpare vågformer som återspeglar ETCO2 i realtid i patientens luftväg.
För att förhindra kondens av vattenånga, som om den inte kompenseras kan orsaka falskt höga CO2-avläsningar, värms mainstream-sensorn till något över kroppstemperatur. Denna uppvärmningsprocess hjälper till att hålla fönstren på luftvägsadaptern rena så att sensorn kan tolerera fuktiga miljöer. Nyare mainstream-sensorer använder kretsar som begränsar den levererade effekten så att sensorn aldrig når en temperatur som är hög nog att orsaka ens rodnad på huden, vilket eliminerar risken för patientbrännskador.
Det har skett många framsteg inom mainstream-tekniken genom åren. Äldre generationens mainstream-analysatorer har haft rykte om sig att vara ömtåliga, skrymmande och tunga, vilket belastade endotrakealtuben och gjorde dem benägna att gå sönder. Nyare generationens mainstream-sensordesign åtgärdar många av dessa problem. De är mindre och väger mindre än 80 gram (2,8 uns), och vissa använder en ”solid state”-design, så det finns inga rörliga delar, vilket gör dem mycket hållbara och mindre benägna att gå sönder. En mängd engångsluftvägsadaptrar för enstaka patienter finns tillgängliga, vilket eliminerar problemet med sterilisering eller korskontaminering. Dessutom gör lågdeadspace-versioner som tillför mindre än 0,5 cc deadspace tekniken till en användbar ETCO2-monitor för neonatala patienter. Sammanfattningsvis har de senaste tekniska framstegen övervunnit några av de tidigare nackdelarna med mainstream-sensorer för att matcha sidestream-sensorer när det gäller vikt och storlek.
Referenser:
Kalenda Z. Mastering Infrared Capnography. Netherlands: Kerckebosch-Zeist 1989.
Carbon dioxide monitors. Health Devices 1986;15:255-85.
Paloheimo M, Valli M, Ahjopalo H. A guide to CO2 monitoring. Finland: Datex Instrumentarium, 1988.
Cambell FA, McLeod ME, Bissonette B, Swartz JS. End-tidal carbon dioxide measurements in infants and children during and after general anaesthesia. Canadian J Anaesth 1993;41;107-10.
Iwasaki J, Vann WF Jr, Dilley DCH, Anderson JA. An investigation of capnography and pulse oximetry as monitors of pediatric patients sedated for dental treatment. Pediatric Dentistry 1989;11:111-7.
Roy J, McNulty SE,Torjman MC. An improved nasal prong apparatus for end-tidal carbon dioxide monitoring in awake, sedated patients. J Clin Monit 1991;7:249-52.
Tobias JD, Flanagan JF, Wheeler TJ, Garrett JS, Burney C. Noninvasive monitoring of end-tidal CO2 via nasal cannulas in spontaneously breathing children during the perioperative period. Crit Care Med 1994;22:11:1805-8.
